Ranebolund

Ranebolund innanför Jörlanda är ett underbart smultronställe. Lunden innehåller en hel rad rariteter både när det gäller växter och fåglar. Eller vad sägs om t ex nästrot eller järpe?

Ranebolund ligger utmed Jörlandaån mellan Jörlanda och Stubbhult. Du tar dig dit genom att åka antingen från Jörlanda eller från Spekeröd över Stötten. Det bästa sättet att nå själva lunden är att utgå från gamla vägbron öster om korsvägen från Stötten. Från bron kan man sedan röra sig på rösade stigar genom lunden.

Ranebolund ligger söder om vägen som går genom Svartedalen.

Nordsluttning

Ranebolund är belägen i en nordsluttning med lättvittrat berg. Skogen är omväxlande och partier med gran och tall varvas med större bestånd av gammal bok. I den norra, lägst belägna delen dominerar hassel.

Nordsluttningen gör att fuktigheten är hög. Detta leder i sin tur till en mycket rik lav- och mossflora.

I maj-juni är nog Ranebolund som allra vackrast.
Foto: Lars Kastö

Botaniskt eldorado

Att utnämna Ranebolund till kommunens botaniska pärla är ingen överdrift. Bland kärlväxterna märks flera rariteter för vårt landskap.

I början av juni sprider ett stort bestånd av ramslök en tung löklukt i den nedre delen av lunden. Den uppmärksamme kan bland ramslöken finna enstaka exemplar av den klorofyllösa orkidéen nästrot. Trolldruva, kransrams och storrams är andra rariteter i ramslökens del av lunden. Man kan även finna enstaka bestånd av myskmadra och sårläka.

 Fågelfröjd

Genom sin omväxlande karaktär och rikedom på ädellövskog är lunden artrik även i fågelhänseende. Man kan stöta på sådana ytterligheter som järpe och stenknäck med några hundra meters mellanrum. Vissa år häckar fem hackspettsarter i lunden; större och mindre hackspett, gröngöling, spillkråka och göktyta. Tack vare spettarna finns det också gott om hålhäckare. Det till storleken största är kattuggla och skogsduva.

Nötkråka söker regelbundet föda i området. Rödvingetrast, dubbeltrast, taltrast och koltrast ger under tidiga mornar och sena kvällar en mäktig ljudkuliss uppblandad med skogsduvans monotona hoande.

En riktig raritet har de senaste åren vistats regelbundet i området. Det är den mindre flugsnapparen, vars läte är väl värt att träna in inför en exkursion till lunden i maj-juni.

Skrivet av Thomas Liebig på 90-talet
Foton, uppdatering och komplettering av Lars Kastö på 20-talet