Håldalen

Ibland är det lätt att blunda för det man har alldeles inpå sig. Man säger ju att man inte ser skogen för alla träd. Här kommer nu ett smultronställe mitt i Stenungsunds samhälle.

Genom Håldalen rinner en bäck och i lövsprickningen är blomningen som allra vackrast.
Foto: Lars Kastö

Håldalen är den dalgång som ligger alldeles invid Nösnäsgymnasiet. Tar du dig hit billedes finner du lämplig parkering vid gymnasiet. Dalgången sträcker sig sedan från parkeringarna upp mot Kyrkenorum utefter Ucklumsvägen.

Allt det gröna söder om Ucklumsvägen är Håldalen.

Området har under årens lopp krympt och blivit kringbyggt, men hyser fortfarande en massa fin natur. När man rör sig i Håldalen är det viktigt att försöka följa de små upptrampade stigar som finns.

Vackra vårväxter

För den botaniskt intresserade är dalgången trevligast att besöka under första halvan av maj månad. Vid denna tid är grönskan som rikligast på marken. Vitsippa och vårlök växer i mycket stort antal. Vårlöken dominerar i Nösnäsdelen av dalen, medan vitsipporna täcker marken i de övre delarna. Den speciella skogsbingeln finner man i hela området. Växten är en euphorbie och därmed släkt med den high chaparall som du kanske har som krukväxt därhemma. Skogsbingeln är vårblommande, han- respektive honblommor sitter på skilda plantor och är väldigt oansenliga.

Vid hasselns rötter kan man i området hitta rikligt med den klorofyllösa lejongapsväxten vätteros. På några ställen alldeles invid bäcken i dalens botten finner man också enstaka gullpudror.

Den lilla men vackra gullpudran som Strindberg skrev om en gång i tiden.
Foto: Lars Kastö

Mot slutet av maj månad har de ovan nämnda örterna blommat ut och ersatts av lundstjärnblomma, rödblära och nejlikrot som karaktärsarter. Förutom örterna tål även ormbunksväxterna en titt. Personligen fattar jag störst tycke för ett fint bestånd av strutbräken.

Strutbräken, magiskt vacker i lövsprickningen.
Foto: Lars Kastö

Rikt djurliv

Fågellivet i denna oas är rikt. Bofinkar, koltrastar och mesar fyller dalen med skönsång under den tidiga våren. Är man riktigt uppmärksam hör man då och då ett mycket vasst och kort zick. Lätet kommer från den ganska svårupptäckta stenknäcken. Störst chans att få syn på stenknäck har man i månadsskiftet april-maj innan trädens grönska blivit alltför tät och bäst är att blicka ut över dalen från övre delen av gymnasiet.

I maj dyker nya röster upp. Svarthätta, trädgårdssångare, härmsångare, lövsångare och grönsångare brukar alla vara säkra arter. Den tysta grå flugsnapparen och dess mer låtande svartvita släkting ses också jaga insekter i trädluckorna.

Under hela året stöter man med lite tur på mindre hackspett som för en betydligt mer undanskymd tillvaro än den större. Desto mer högljudd är gärdsmygen, de senaste årens karaktärsart i dalen.

Fälthare, rådjur, räv och grävling finner under dagtid en fristad i Håldalen. Ta det därför försiktigt och släpp aldrig hundar lösa i detta smultronställe.

Thomas Liebig