Den 24 september 2022 gjorde naturskyddsföreningen en utflykt till de otillgängligare delarna av Svartedalen för att njuta av vacker natur och besöka en 200 år gammal hällristning. Exkursionsledare Lars Arell berättar.

Ucklums hembygdsförening har givit ut en mycket fin skrift, ”Minnesrika marker” av Anna-Lisa Edvardsson. Under avdelningen Sydöstra Ucklum finns berättelsen ”Vallhölingarne på Arreln” som beskriver hur Anna-Lisa och Allan i Bjurhålt besöker Arreln. De beskriver terrängen som snårig och svårgången och därför var jag och Lars Smitterberg ute veckan före och rekognoserade för att säkert hitta rätt under vår exkursion.

Det småregnade då sju personer samlades på golfbanans parkering. När vi sen anlände till parkeringsplatsen vid Härsvatten hann vi precis se en spillkråka flyga iväg. På avstånd hörde vi dess ”kliyyy”. Nu upphörde regnet och höll sig borta under hela promenaden. Vi började gå motsols runt sjön.

Jag hade med en pipa och försökte locka på järpe ett par gånger men utan att få svar. Däremot hittade vi en död taltrast och fjädrar efter en ung koltrasthane, kanske slagen av en sparvhök. Men vi stötte också på levande fåglar! Flera gånger såg och hörde vi meståg och kunde urskilja talgoxe, tofsmes, svartmes och kungsfågel. Större hackspett hördes också ”tjacka” en bit bort.

Lite svamp såg vi också, i form av enstaka trattkantareller, grönskål och öronmussling, som är Bohusläns landskapssvamp.

När vi nådde Bohusleden gick vi en bit norrut tills vi kunde korsa bäcken mellan Måkevatten och Härsvatten. Därifrån gick vi stiglöst norr om höjden i kanten av Måkevatten till den lilla viken i sydöstra delen av sjön. Vi hade i förväg gjort en tillfällig snitsling så att vi skulle hitta rätt. Från viken gick vi sedan åt sydöst tills vi kom upp på berget med det gamla röset där fyra socknar möttes: Ucklum, Spekeröd, Romelanda och Västerlanda. Idag är det gräns mellan Stenungsunds, Kungälvs och Lilla Edets kommuner.

Från röset gick vi sedan ca 100 m ytterliga österut till berghällen med det vackert inhuggna årtalet 1822 och vars 200-årsjubileum vi nu skulle uppmärksamma. Här fikade vi och läste högt ur Anna-Lisas text och även ur boken ”Svartedalens pärlor”, där Arreln också står beskriven. Årtalet tros vara ristat av ”vallhölingar”, som gick vall med djuren. På en karta i hembygdsföreningens skrift står platsen nämnd som ”Haralds sten”,. Kanske var det han som ristade?

Efter fikat gick vi tillbaka till bäcken samma väg och fullföljde sedan varvet runt Härsvatten. Påtoppen av klippan med den fina utsikten gjorde vi en kort paus och pustade ut efter den brantastigningen upp. När vi kom tillbaka till bilarna kunde vi konstatera att utflykten tog ca 5 timmar.