I serien smultronställen i Stenungsund är nu turen kommen till Keholmen, en naturskön ö i kommunens södra del.

Keholmen är belägen utanför Jörlandaåns mynning, mellan öarna Ramsön och Dagholmarna.  Ön är ett naturreservat och nås endast båtledes. Bästa anlöpningsplats är en vik i öns nordöstra ände.

Personligen tar jag mig gärna till Keholmen med kajak. Bästa iläggningsplats är då Getskärs brygga i Stora Höga.

Keholmen bjuder alltid på en mängd trevliga naturupplevelser. Jag skall ge dig ett tips på en vandring runt ön. Vi startar vid viken i nordost. Är det en varm sommardag erbjuder viken goda badmöjligheter. Innerst kan småbarn bada i den långgrunda viken, från norra udden erbjuds lite djupare vatten. Här finns en hel del snäck- och musselskal att studera. Du kan hitta allt från vanliga blå- och hjärtmusselskal till lite sällsyntare skal av kammusslor. Stranden är i den inre delen grästäckt och erbjuder ett och annat trevligt för den botaniskt intresserade. En växt som tilltalar mig här är frossörten, en vackert blåblommande växt av släktet Lamiaceae, kransblommiga.

Hämplingar och piplärkor

Vi vänder nu kosan inåt ön och går söderut. Från stranden tar vi oss upp på hällmark, där det är ganska gott om enbuskar. Mellan buskarna rör sig ofta hämplingar. Sök med kikarens hjälp över enarna och med lite tur kan du hitta en vackert rödfärgad hämplingshanne. I luften hör du säkert både ängspiplärka och skärpiplärka. På de kalare hällarna hoppar en och annan stenskvätta. Långsamt söker vi oss söderut.

Ta en paus då det börjar falla neråt i terrängen. Sätt dig på en sten och blicka ut över öns lägre liggande mittparti. Här ser du kolonier av häckande måsfåglar. Fiskmås och fisktärna är årsvisst häckande. Några par av tofsvipa, strandskata, rödbena och större strandpipare brukar också ligga på ägg. Över området jagar ofta tornfalk. Gör du ditt besök under perioden maj till juli tycker jag att du skall nöja dig med att kolla över området med kikare. Det är onödigt att skrämma upp ruvande fåglar. Ser du att häckningen verkar vara avslutad är området i söder väl värt ett besök. Hävden är god genom betande djur. I första hand är det får som sköter betet. Vänder du blicken ner i backen finns flera trevliga växtarter. Granspiran är en av mina klara favoriter.

Berguv på dagkvist

Öns norra del är bevuxen med tallskog. I skogen sitter inte alltför sällan berguv på dagkvist. Hör du att kråkor väsnas kraftigt kan du långsamt röra dig mot den plats de hörs från. Ofta rör det sig då om en ”dagkvistande” uggla.

På väg mot tallskogen finns ett fuktigt parti. Fuktpartiet är egentligen en mosse ganska högt belägen i hällmark. I denna mosse finner du gott om orkidén jungfru marie nyckel. Fram till maj ligger flera ejderhonor på bo här.

Som på de flesta öar bjuder ett besök på en hel del överraskningar. Då jag senast besökte ön kom avfärden att beledsagas av en knubbsäl som intresserat följde kajaken.

Thomas Liebig