Detta smultronställe ligger inte helt och hållet i vår hemkommun. Vi kan dock glädjas åt att källorna är ”våra”. Ån rinner upp i Lilla Hällungen som i sin tur står i kontakt med Hällungen. Säkert har Hällungens goda vattenkvalitet borgat för att Bratteforsån aldrig har drabbats av försurning.
I vår hemkommun är Bratteforsån inte stort mer än ett ”dike” som sakta rinner genom dalen från Svenshögen mot Ljungskile. Ett besök vid Lilla Hällungen är dock inte fel. Under islossning brukar sjön dra en hel del sångsvanar till sig och ofta kan man se dessa beta på ängarna alldeles nedanför Svenshögens station. En försommarnatt vid sjön kan bjuda på lite roliga nattsångare. Förutom kören av rörsångare brukar man höra en och annan kärrsångare. Detta är också en av de få ställen där man idag sällsynt kan stöta på sjungande sävsångare.
Foto: Lars Kastö
Härjande bävrar
Vi lämnar Lilla Hällungen och beger oss nedströms. Ganska snart stöter vi på bäverns härjningar. Är det vinter kan det mycket väl finnas strömstare i anslutning till någon av vägbroarna. Är det i stället sommar rekommenderar jag en stunds kikande ner i vattnet från någon bro. Stora loja sutare simmar ofta långsamt genom ån och kan lite från ovan avnjutas.
Vandringen fortsätter ner mot Brattefors kvarn. På vägen har vi säkert sett både ormvråk och duvhök. En och annan buskskvätta har raspigt sjungit och då och då hör vi ”kerranden” från irriterade rörsångare. Men, det är först nu vid kvarnen ån gör själ för att vara ett smultronställe.
Kungsfiskare vid vattenfallet
Från vägbron vid den förfallna kvarnen får vi säkert stifta bekantskap med både forsärla och strömstare. Vi lämnar dånet från åns mäktigaste fall bakom oss och fortsätter nedströms. Ett högt skrik från ån och en blåblixtrande skepnad över vattenytan ger oss vid handen att här finns det kungsfiskare.
Nu börjar ån bli bredare. Den meandrar allt mer genom landskapet. I de grunda forsnackarna ser man då och då ryggen av en havsöring. När vattnet är lågt och klart kan man ana en verklig raritet på botten; flodpärlmusslan. Träden blir grövre och allt ädlare. Från Bakeröd och nedströms finner vi bara ädellöv. Ask och alm dominerar klart. Här och var står lundar av hassel. Marken kring ån är verkligen djungellik med midjehöga ormbunkar som man får sick-sacka mellan. Rödblära, buskstjärnblomma, vätteros, ormbär och vitsippa är karaktärsväxter. Från trädtopparna hörs då och då ”zicket” från stenknäck. Gröngöling och större och mindre hackspett trummar ibland och rödvingetrasten sjunger vemodigt.
Nedströms vägbron vid Skafteröd blir terrängen alltmer svårforcerad. En blick ner på byxbenen ger snart vid handen att vi rör oss genom fästingarnas eldorado. Med jämna mellanrum får man avlägsna de små kvalstren. Färden går nu upp och ned. Höga, sandiga brinkar omger ån. Här och var ser man tydliga spår av skred.
Foto: Lars Kastö
Vid Ljungs kyrka
Vi närmar oss nu Ljung. Vid Ljungs kyrka kan man lugnt vandra utmed den sista delen av ån. Runt kvarnfallet i Ljung står ett mäktigt bestånd av springkorn. Det latinska artepitetet noli-tangere till trots måste jag röra växtens frökapslar. Med en mindre explosion slungas fröna ur sin skida vid min beröring.
Målet är nått. Ljungs kile och badhusen vid Lyckorna ligger nu för fötterna.
Thomas Liebig
Information om vattendrag ingående i projektet Flodpärlmusslan och dess livsmiljöer i Sverige, ett s.k. LIFE-projekt, delfinansierat av EU.
Vad hotar flodpärlmusslorna i Bratteforsån?
- Igenslamning och föroreningar från skogs- och jordbruket och från enskilda avlopp
- Vandringshinder som försvårar fiskarnas vandring
- Tidigare utförd rensning av vattenfåran försämrar fiskarnas livsmiljö
- Regleringen av vattennivån
- Vattenuttag för bevattning