GALTARÖN – natur och kultur vid havet

Galtarön ligger i Ödsmål, där fastlandet långsamt övergår i skärgård. Här möts skog, klippor och hav i ett landskap som bär tydliga spår av både naturens och människans närvaro. Ute i vattnet syns Askeröarna, Farholmarna, Jordhammars holmar och Råön. Alla dessa platser finns beskrivna som egna smultronställen:

Följ med på en vandringstur runt ön. Beskrivningen utgår från att du börjar på östsidan, men givetvis kan du även gå i motsatt riktning.

Kommer du med bil kan du parkera i en liten ficka alldeles innan grindarna vid varvet (se P på kartan). Runda sen varvet och gå på den asfalterade vägen mellan staketet och berget. När du når stranden på vänster sida följer du bara den och klipporna vidare.
OBS! Vid rejält högvatten kan du bli tvungen att går runt den första låglänta delen.

Följer du strandkanten, så kommer du efter ett tag till en kanske fyra meter hög klippa precis nere vid vattnet. Har du inte ögonen med dig är den lätt att missa! Här vid strandkanten finns en ovanlig hällristning. Den skiljer sig från de förhistoriska ristningar man annars möter längs Bohuskusten. Här är det inte bronsålderns skepp, utan en bildvärld fylld av symboler. Och det kanske mest spännande i sammanhanget är att allt ristades på 1900-talet!

Skeppsredaren Werner Lundqvist, som en gång ägde hela ön, lät utföra ristningarna 1925 efter att ha besökt Egypten och Palestina samma år. Enligt en gammal skrift från den tiden beskrivs ristningen så här:

"Hällristningen föreställer ett korsfarareskepp, hvilande på 4 floder; kring dessa ser man öfverst Tors hammare och Nikes tempel, underst Cheopspyramiden och Lagens taflor. Uppslaget till denna bild fick Redaren på sin resa till Österland. Skeppet talar om vandringen. Floderna beteckna de 4 väderstrecken. Pyramiderna är evighetstecken. Lagen taflor beteckna Guds lag; hvarunder allting lyder. Hammaren står i stridens, Templet i segerns tecken."

Med tubkikare (finns att låna i föreningen) kan du spana bort mot Jordhammars holmar söder om Galtarön. Där finns det ofta gråhäger, storskarv och kanadagås. Under häckningstid kan du också se rikligt med ejder, gråtrut, fiskmås, fisktärna, havstrut och även enstaka silltrut på holmarna. 

Fortsätt att följa kustlinjen över klippor och stränder. Till slut kommer du till bryggan och stranden som förr tillhörde Majblommans barnkoloni (se rubrik nedan). Inte långt senare kommer du till två stora jättegrytor, formad av is, sten och vatten under istiden. De ligger precis nere vid vattnet och är ett konkret exempel på de krafter som format hela vårt kustlandskap. Här blir det lätt att sätta mänskliga berättelser i perspektiv. Ön var på plats långt innan någon ristade i berget eller byggde hus på höjderna.

Strax efter att du har rundat Galtarö udde ser du fyren och Farholmarna mittemot. Härifrån är utblicken vidsträckt, och det är lätt att förstå varför just denna plats behövde ett fast ljus. Fyren knyter samman ön med sjöfarten och de yttre skären.

Passa på att plocka fram kikaren igen ute vid udden och fyren. Här kan du vintertid se spännande fågelarter som svärta, salskrake, sjöorre och sillgrissla. Och det är inte alls otroligt att du ser en stor havsörn segla förbi om du håller lite koll på himlen.

Försök inte att fortsätta följa klipporna på västsidan efter fyren, utan gå lite högre upp i den glesa tallskogen i stället. Snart kommer du fram till ytterligare en brygga med resterna av ett gammalt trankokeri alldeles intill.

Trankokeriet var verksamt under den stora sillperioden under andra halvan av 1700-talet. Här kokades tran i stor skala, och stanken lär ha legat tunga över klipporna. I dag är platsen tyst, men stenlämningarna berättar om en intensiv period då skärgården var en arbetsplats lika mycket som ett landskap.

Lämna stranden och trankokeriet så kommer du upp mitt bland alla husen. Idag bebos de av hantverkare och industriarbetare, men 1939 byggdes här Sveriges första barnkoloni för Majblommans riksförbund. Den ursprungliga målgruppen var barn som riskerade att drabbas av tuberkulos. Genom att vistas ute i naturen, röra på sig och dricka mjölk skulle de bli starka och friska.

2016 var verksamheten nedlagd och koloniområdet såldes till Göteborgs stad. Lokalerna var tänkta att användas för ensamkommande ungdomar. Några hann flytta in, men väldigt snart stod lokalerna tomma igen och området såldes vidare.

Som ett oväntat inslag invigdes en miniatyrjärnväg vid barnkolonin 1968. Den var 500 meter lång och rälsen slingrade sig genom landskapet. Ånglok, rök och visslor gav Galtarön ännu en berättelse – denna gång i miniatyr, men med stor plats i minnet hos dem som var där. Trafik skedde varje söndag under sommaren fram till 1974 under den tid då kolonin var öppen. Därefter ersattes ångloken av ett motorvagnståg under några år innan hela järnvägen revs.

Uppe på en höjd finns resterna av det som ibland kallas ”borgen”. Här låg en kraftfullt byggd stuga, uppförd med inspiration från fornnordiska ideal. Själva huset är borta, men den massiva stengrunden ligger kvar och ger platsen en särskild tyngd. Det är lätt att föreställa sig samtal som förts här – om historia, samtid och konst – med havet som ständig närvaro i bakgrunden. Personen som starkast förknippas med denna period är skeppsredaren och författaren Werner Lundqvist, som använde Galtarön som en plats för idéer och reflektion snarare än representation.

Text och bild: Lars Kastö

Stenungsund bjuder på en rik och varierad natur – från djupa skogar och stilla sjöar till klippor, kust och skärgård. Vi har skrivit om över tjugo platser att utforska, oavsett om du söker stillhet, upplevelser eller bara en stund i det fria.
Låt våra smultronställen bli en inspirationskälla när du planerar dina egna utflykter!