Gratiskonsert med grodor
Våren är grodornas tid. Under några intensiva veckor lämnar de sina gömställen i skog och mark och vandrar mot vatten för att leka. Det är då de är som lättast att upptäcka – och kanske också som mest fascinerande.
Vi ger dig tipsen.
Det börjar ofta försiktigt. En mild kväll i april. Marken är fuktig, skymningen faller – och så hör du det första ljudet. Ett knarr. Ett bubblande. Ett lite märkligt ”rråp” som ekar över vattnet.
Stannar du kvar en stund inser du att det inte är en ensam röst. Det är en kör.
Våren är grodornas tid och det är då du bör ge sig ut och lyssna. Du behöver inte se dem – det räcker långt att stå still och låta öronen jobba.
Här är tre arter du med stor sannolikhet kan höra i våra trakter:
Vanlig groda – det knarrande vårtecknet
Den vanliga grodan är oftast först på plats – och ofta i störst antal.
Så låter den:
Ett knarrande, lite gnissligt ljud. Det låter nästan som om någon drar med fingret längs en uppblåst ballong.
Så ser den ut:
* Trubbig nos.
* Brun i olika nyanser.
* Slät hud.
Detta kan du se:
Stora romsamlingar som flyter på ytan.
Många grodor tätt tillsammans i grunda vatten.
Den leker ofta i april–maj och gärna i små, fiskfria vatten. Har du hittat en sådan plats kan det bokstavligen koka av grodor.
Åkergroda – skällande hundar
Åkergrodan är lite mer anonym – tills den plötsligt inte är det.
Så låter den:
Ett bubblande ”vop… vop… vop…”
Påminner om luft som bubblar upp ur vattnet eller som avlägset skällande hundar.
Så ser den ut:
* Spetsig nos.
* Lik vanlig groda i färgen, men under leken blir hanarna ofta blåaktiga.
* Slät hud.
Detta kan du se:
Rom som sjunker till botten (till skillnad från vanlig groda).
Leker i grunda, ofta tillfälliga vatten.
Vanlig padda – ett märkligt ”rråp”
Paddan hörs inte lika intensivt – men den har ett helt eget uttryck.
Så låter den:
Ett metalliskt, nästan lite mekaniskt, utdraget ”rråp… rråp… rråp…”.
Så ser den ut:
* Knottrig, torr hud.
* Mer “gående” än hoppande.
* Robust och lite klumpig i formen.
Detta kan du se:
Långa romsträngar som viras runt växter.
Stim av små, mörka yngel senare på säsongen.
Vanlig padda leker ofta i dammar och sjöar – även sådana med fisk – och är inte lika beroende av små, tillfälliga vatten.
Lämpliga platser
Vart ska du ta vägen? Det enkla svaret: där det finns sötvatten. Pröva med små skogstjärnar, dammar, diken och vattenfyllda sänkor i skogen. Gå inte till en sjö med fisk i. Fiskarna äter nämligen grodor, så då har du bara chans att höra de giftiga och för fiskarna illasmakande paddorna.
Bästa tiden
April är ofta den bästa månaden i våra trakter, men sent i mars och början av maj kan också funka. Satsa på en mild kväll eller tidig natt, gärna efter ett regn. Börja med att stanna upp och lyssna. Ljudet bär långt – ibland hör du grodorna innan du ens ser vattnet.
Ge dig ut!
Det här är naturupplevelse i sin enklaste form. Inga kikare, inga appar – bara du, skymningen och en kör som pågår under några intensiva vårveckor.
Och när du väl har stått där en kväll, med grodornas ljud omkring dig, är det svårt att låta bli att gå tillbaka nästa år igen.
Mer om grodor
- Bygg en damm åt grodorna (vår egen sida med gör det själv-tips)
- Artfakta om Sveriges 13 groddjur (riksföreningens sida om groddjur)
- Sveriges groddjur (pdf på 50 sidor från Sveriges Lantbruksuniversitet)
Text och bild: Lars Kastö