Bland smultronvisslare och ängssmygare

Det var länge sen naturskyddsföreningen senast ordnade en utflykt till Ranebolund. Nu kände vi att det var dags igen och temat blev den här gången var blommor och fjärilar. Hotet om regn gjorde att vi var ovanligt få deltagare, men ärligt talat var det inte så dumt. Vi fick tid att prata med varandra, ställa frågor och stanna till precis där vi ville.

Från den lilla parkeringen vandrade vi bort till bokskogen i väständan av reservatet. Det märktes att skogen har fått stå länge, för många av bokarna var jättelika och åtskilliga var redan högstubbar fulla med tickor och hackspettshål. Visst var terrängen lite oländig och stigen ibland knappt märkbar, men Jörlandaån nedanför gjorde att vi aldrig behövde vara oroliga för att gå vilse. Och så hade vi ju våra duktiga guider, Kerstin och Ulf!

Inne i lunden låg fokus mest på växtligheten. Ulf lärde oss bland annat hur man ser skillnad på de två ormbunkarna ekbräken och hultbräken. Vi hann även titta på de fuktiga gröna mossorna innan det var dags för ramslöken.

Vi kände lökdoften redan innan vi såg de första ramslökarna. Sen stod vi plötsligt där i ett hav av vita blommor. Det var så vackert och vi hade verkligen lyckats pricka in blomningen väl.

Växtligheten var minst sagt varierande. Ena stunden var det ramslök och nästa strutbräken. Däremellan vandrade vi i vildsvinens spår och njöt av växter som storrams, ormbär och myskmadra.

I slutet av lunden kom vi till stenresterna av en gammal såg eller kvarn. Strax intill låg en hage där vi möttes av ett annorlunda välkomstmeddelande (se bild). Vi fortsatte dock ut till asfaltvägen med sin artrika vägkant. Här skulle Ulf visa oss en hel rad vackra och rara blommor.

– Titta, en orkidée! ropade någon. Och mycket riktigt, i gräset kunde vi se grönvit nattviol. Strax därefter upptäckte vi växter som sommargyllen, ängskovall, topplösa, ängshaverrot, månviol, flenört och svinrot. Ett verkligt eldorado för den som gillar blommor!

Fjärilar är inte morgonpigga och de gillar sol. Därför var det perfekt att komma till vägkanten vid lunchtid. Kerstin berättade lite om fjärilar innan vi började spana runt. Snart dök fjärilen med det supercoola namnet smultronvisslare upp. Den följdes sen av bland andra mindre blåvinge, svingelgräsfjäril, ängssmygare och pärlgräsfjäril. Kerstin visade vant upp de viktigaste kännetecknen och lärde oss även hur man kunde känna igen dem på flykten.

Det blev en underbar utflykt. Och bara hundra meter från parkeringen kom de första regndropparna. Vilken tajming!

Ranebolund är ju ett av alla våra smultronställen i kommunen. Vill du läsa mer om växt- och djurliv i området, titta på bilder och kartor kan vi verkligen rekommendera vår specialsida om just Ranebolund.